Fröslunda kyrkas orgel – Sidan är under bearbetning, mer text kommer snart
Fröslunda kyrkas orgel
Fröslunda kyrkas orgel består av ett orgelskåp, där de äldsta delarna är byggda i en tradition och teknik som går tillbaka till 1400- och 1500-talet. Mesta delen av pipverket, mekaniken och de övriga orgeldelarna har tillverkats av orgelbyggaren Daniel Stråhle 1739.
De äldsta skriftliga bevisen på att orgeln är gammal finns ifrån Västeråsbiskopen Rudbeckius’s visitation i Kumla församling från 1630, då orgeln beskrevs såsom ”itt ofärdigt orgw”. Orgeln får troligen anses vara byggd för Kumla kyrka i Västmanland. Orgelbyggaren är tyvärr okänd, men orgeln bör ha byggts i Sverige eftersom den är gjord i furu och saknar alla former av insektsangrepp.
En stor ombyggnation av Kumla kyrka skedde under senare delen av 1400-talet, då det platta innertaket av trä ersattes med ett stjärnvalv av tegel och försågs med kalkmålningar utförda av Albertus Pictor 1482. Det är inte sannolikt att orgeln kom till kyrkan före 1482.
Under sin tid i Kumla kyrka var orgeln först placerad på en läktare framme bredvid koret, men flyttades 1775 till västläktaren av orgelbyggaren Jonas Ekengren.
1738-1739 byggdes orgeln radikalt om av orgelbyggaren Daniel Stråhle. I Domorganist Ernst Ferdinand Pape’s besiktningsprotokoll från 5 mars 1739, redovisas vad ombyggna- den bestod av nämligen: nytillverkning av bälg, luftkanaler, registratur, väderlåda, två nya stämmor samt förbättring av det övriga pipverket. Orgeln kom därmed att få följande disposition: Principal 4 fot i fasad, Gedact 8 fot, Quinta 3 fot, Superoctav 2 fot och Scharf 3 chor.
Väderlådan tillverkades för 45 toner med kort oktav, vilket innebär att halvtonerna Cs, Ds, Fs och Gs i lägsta oktaven saknades. Orgelbyggaren Stråhle var dock begränsad av bredden på orgelhuset, så därför fick inte högsta tonen, c3, plats annat än i mitten mellan C och D!
När Kumla församling 1817 beslutade om anskaffning av en ny orgel till kyrkan från Pehr Zacharias Strand, såldes därför den gamla orgeln till Fröslunda församling i Uppland. Kumla hade dock lovat bort den gamla orgeln till Strand som dellikvid och försökte därför häva köpet, men Fröslunda hotade att dra ärendet inför domstol, så affären slutade lyckligt för Fröslundas del.
Uppsättningen av orgeln i Fröslunda kyrka gjordes 1819 av en Direktör Spångberg, som kom att få ”spisa på Thorslunda (herrgården bredvid kyrkan) under sitt vistande herstädes”. Klockaren Sollenberg åtog sig att hålla mat, dricka, brännvin och sängkläder åt Bonden Eric Larsson från Husby Sjutolft som var medhjälpare.
1837 kom orgelbyggaren Pehr Gullbergson att utföra en större reparation där han utökade klaviaturens omfång. Eftersom det inte fanns pipor till tonerna Cs,Ds,Fs och Gs, kopplade han dessa tangenter till lilla oktavens pipor. Samma sak gällde för cs3 och d3 som då kopplades till motsvarande pipor en oktav lägre. På så vis fick Gullbergson en modern kromatisk klaviatur – men inte lät det bra! Troligen tillkom då också stämman Fugara 8’ och bihangspedalen av 1700-tals typ.
Nästa större förändring gjordes 1871 av skolläraren och kantorn Johan Eriksson från Boglösa, som satte in stämman Vox Candida 8 fot, vilken skänktes från den gamla orgeln i annexförsamlingen Biskopskulla.
1931 beslutade Fröslunda församling om inköp av en ny pneumatisk orgel. Den gamla orgeln plockades ner och inventerades av fil.lic. Bertil Wester, som insåg orgeln kultur-historiska värde och därmed också påverkade församlingen att låta orgeln bevaras och få stå kvar på läktaren. Den pneumatiska orgeln placerades bakom och försåg den gamla med luft.
I början av 1990-talet framkom önskemål om ett iståndsättande av den gamla orgeln. Målsättningen blev att återställa orgeln till 1739 års skick, med samma disposition som orgelbyggaren Stråhle hade haft.
Fasadpiporna – Principal 4 fot, har varit belagda med bladsilver, men är nu svarta p.g.a. oxidering. När orgeln byggdes om 1739 användes det gamla pipverket, och idag finns det 33 gamla pipor som är äldre än 1739 kvar i orgeln. En del av dessa gamla pipor är mycket välgjorda, det syns tydligt att det är en erfaren pipmakare som gjort piporna. Andra pipor är betydligt sämre gjorda, en del rent av dåliga.
Restaureringen under 1996-1997 innebar att två stämmor fick rekonstrueras, nämligen Quinta 3 fot och Scharff 3 chor. Piporna har en metallblandning av 17% tenn, 83% bly. Plåten har gjutits till rätt tjocklek och sedan handhyvlats. Genom handhyvlingen har plåten tunnats ut i mynningen. Plåten är alltså tunnare i övre delen av pipan.
Ny manualklav har tillverkats enligt förebild från Stråhleorglarna i Strömsholms Slottskapell och Hedesunda kyrka, med kort oktav. Heltonerna har belag av buxbom och halvtonerna belag av ebenholz.
I Bertil Westers inventering från 1931 stod skrivet i marginalen att Stråhles gamla bälg förvarades på en stallvind på Taxnäs herrgård i Fröslunda. Efter kontakt med gårdens ägare återfanns bälgen med sin trampa och kunde återföras till kyrkan och restaureras.
Orgelbyggare Stråhle gjorde orgeln liksvävig 1739, och så är den också idag. Hur intonationen var beskaffad före 1739 har vi ingen kännedom om. Tonhöjden är 464 Hz, och lufttrycket är 57 mm.
Genom vår arkivforskning som vi bedrivit parallellt under restaureringens gång, har det framkommit att orgeln inte mindre än fyra gånger varit nära att kastas ut för att ge plats åt en ny orgel. Men varje gång har det beslutats att bevara den gamla orgeln och bara nödtorftigt laga eller bygga om den. Genom dessa kloka beslut har vi idag en orgel i Fröslunda kyrka som består av delar från olika tidsepoker, där orgelskåpet och det gamla pipmaterialet hör till de allra äldsta delarna som finns kvar i vårt land.
