FYNDET I KLOCKSTAPELN
Våren 1996 förberedde vi oss för ett arbete på orgeln i Hacksta kyrka, några mil sydost om Enköping. I kyrkobeskrivningen som fanns att köpa i kyrkan kunde vi läsa oss till: ”att kyrkan redan på 1600-talet haft ett orgelverk. Året 1762 anskaffades ett nytt orgelverk på 7 stämmor, som hade tillverkats av organisten Kinström i Hedvig Eleonora församling i Stockholm. Detta orgelverk förbättrades år 1790 med Trompet, Fågelstämma och Pedal. Kyrkans nuvarande orgel byggdes 1932 bakom den gamla fasaden, och det gamla orgelverket magasinerades för att bevaras till eftervärlden”. Den sista noteringen, det gamla orgelverket magasinerades, väckte naturligtvis stor nyfikenhet och undran. Kunde det finnas någonting kvar av orgeln idag?
Vi kastade oss genast på telefonen och ringde runt till dem som vi trodde kunde ge oss besked – till kantorn, förre kantorn, kyrk- vaktmästaren, förre kyrkvaktmästaren, kyrkorådets ordförande, m.fl., men vi fick hela tiden samma svar:
– Nej, vi har inga gamla orgeldelar magasinerade, eller – Nej, det har vi aldrig hört talas om!
I mitten av maj var det dags att starta arbetet med orgeln i kyrkan, och vi åkte ut till Hacksta. Vi tog då upp frågan igen om det eventuellt kunde finnas någonting kvar av den gamla orgeln vi läst om, varvid den vikarierande vaktmästaren föreslog: – vi kan väl gå runt och titta!
I församlingens materialbod och likbod fanns inga rester av någon orgeln. Så kom vi då upp till klockstapeln. Omedelbart innanför dörren till vänster låg en orgelpipa! Spänningen steg. Bakom ring- anordningen till klockorna stod det två trälårar. Den ena visade sig vara fullpackad med orgelpipor, den andra innehöll trakturdelar och manualklav i en enda röra. Bakom de bägge lårarna stod två kilbälgar samt väderlådan lutade mot väggen.
Ett sånt fynd! Klockstapeln såg ut att innehålla en nästan komplett orgel förutom fasaden som stod kvar i kyrkan. Att ingen i församlingen hade sett att det var en orgel som låg i klockstapeln var inte så svårt att förstå, allt låg ju i en enda röra!
Nu blev församlingsborna och kyrkorådet intresserade. Vi fick tillstånd att inventera beståndet och samtidigt flytta orgeldelarna till en säkrare och torrare plats i materialboden.
Vi förberedde oss inför inventeringen genom att läsa igenom församlingens kyrkoarkiv (förvaras på Uppsala Landsarkiv) och redan där hittade vi en del godbitar.
I sockenstämmoprotokollet för Hacksta församling från den 18 juli 1762 skrev kyrkoherde Johan Brolin, att han läst i Stockholms Posttidningar, att ett Orgelpositiv på 7 stämmor var till salu i Stockholm. Beslutet blev att man skulle resa till huvudstaden ”och accordera om det nya, som Orgelnisten vid Ladugårdslandsförsamlingen Lars Kinström förfärdigat”, men där var en text inflikad mellan raderna: ”låtit genom priviligerade orgelbyggaren Jacob Westerwik förfärdiga”!
Den fortsatta läsningen i protokollsboken blev lika rörig: ”Til Hacksta Kyrcka lämnas mitt orgelvärk, bestående af 7 stämmor, med Bildthuggeri fram för principalen” underskrivet med ”Lars Kinström”. I nästa stycke stod det att: ”orgelvärket som Kinström genom sin svåger, priviligerade Orgelbyggaren Jacob Westervik förfärdigat”.
Slutligen var det Lars Kinström som skrev kontrakt med församlingen, tog betalt för den nya orgeln, och lämnade en garanti på tre år om ”värket hantheras af försihtiga händer”.
Vem var det nu som egentligen hade byggt orgeln? Den var tydligen byggd på Lars Kinströms verkstad av Jacob Westervik. Vem hade Kinström då som gesäll på sin verkstad? Svar: – Jacob Westervik. Och detta med svåger? – Kinström var gift med Westerviks äldsta syster!
Tidningen som kyrkoherden hade läst kunde vi plocka fram på Universitetsbiblioteket i Uppsala, och annonsen som var införd den 24 juni 1762 löd;
Församlingens arkivmaterial gav ytterligare uppgifter om orgeln. Orgelbyggaren Matthias Swahlberg hade byggt om orgeln 1790. Exakt vad han hade haft för sig fanns också nedskrivet, nämligen; ”reparerat och på det sätt ändradt: att istället för stämmorna Qvinta 1½ fot och SuperOctava 1 fot, hvilka borttogos, blef värket med Trompet 8 fot, halfverad på 2ne register och fogelsångsstämma samt en bihängande ny Pedal, försedt”.
Organisten i grannkyrkan Veckholm, Anders Wäsström, besiktigade Swahlbergs arbete, och i protokollet får vi reda på hur dispositionen var 1790;
Dispositionen 1762 blev då enligt texten i protokollsboken följande;
Vad orgeln var målad med för färg fanns också nedskrivet i kyrkans inventarium för 1762, nämligen att den var ”målad med en ansenlig grön marmorfärg, samt försedd med prydeliga förgylda zirater”.
Slutligen framkom också att orgeln återigen byggts om 1841, denna gång av directeuren Gullbergsson, som bytte ut fasadpiporna mot nya, ersatte Fleut 4’ med en Vox Candida 8’ och gjorde om Qvinta 3’ till Principal 8’. Efter 1841 fick orgeln vara ifred för ombyggnationer fram till 1932 då den ersattes av den orgel som idag står i kyrkan.
Vad var det då som legat i glömska i klockstapeln? Vad fann vi vid inventeringen?
Från 1762 års orgel fanns:
– två kilbälgar med tillhörande luftkanal. Bälgarna hade varit placerade ovanför varandra i en bälgstol.
– Väderlådan med sleifer och pipstockar. – Manual med omfång C-c3. Klavbackarna fanerade i mahogny, heltonstangenternas belag av ebenholtz och halvtonstangenternas belag av ben på betsad trä-kloss. Inga klaverstämplar från tangenterna återfanns. Manualen var komplett så när som på två halvtonstangenter. – Vällbrädan, något sånär hel. – Gedackt 8’, backarna hade lossnat men fanns kvar. – De sex minsta piporna i Principal 4’, som aldrig var placerade i fasaden utan stod inne på lådan, och därför blev kvar när Gullbergsson bytte ut fasadpiporna. Märkta ”4”. – Qvinta 3’, 20 pipor saknades. Några var skadade. Märkta ”3”.
– Octava 2’. 4 pipor saknades. Märkta ”2” med en äldre annorlunda tonbeteckning än de övriga gamla piporna.
Från 1790 års ombyggnad fanns;
– Trumpet 8’. Kompletta med uppsatser, tungor och munstycken. Uppsatser i trä för de 13 största piporna, resten i metall. 2 små pipor saknades.
– Fågelsångstämman. Trästativ med vattenkar i orgelmetall i gott skick. Överdelen i trä med 4 pipor hittade vi monterad i orgeln i grannkyrkan Löt, där kantorn på 1950-60-talet hade gjort en del ombyggnationer. Tillsammans blev delarna en komplett fågelsångstämma!
Från 1841 års ombyggnad fanns;
– Vox Candida 8’
– Pedal och pedalvällbräda.
Den stora trälår som orgelpiporna hade förvarats i var tillverkad av den gamla orgelns inre delar. På delarna kunde man se uttag för klaviatur och hål för registervällor.
Träder man in i Hacksta kyrka och tittar på den vackra fasaden, ser man dels fasadpiporna från 1841 men också registerskyltarna, som är handskrivna träskyltar från samma år. Vi lossade på skyltarna och kunde ana att de ursprungliga pappersskyltarna fanns kvar under ett lager färg. När färgen hade avlägsnats kom de ursprungliga skyltarna i dagen, och registernamnen visade sig överensstämma med den disposition som vi antog gällde 1762, samt en skylt för spärrventilen.
På baksidan av träskyltarna dök det upp en annan text. Målaren som hade målat om orgeln 1885, ville bevara sitt namn till eftervärlden, och hade skrivit små hälsningar på varje skylt (med tillhörande felstavningar);
- Från 1762 års orgel saknades en del av registermekaniken, registerandragen, delar av orgelskåpet, bälgstolen, samt ungefär halva pipverket. Men med så pass mycket kvar av den gamla orgeln, så är det ingen omöjlighet att skapa det som saknas för att orgeln skall bli en komplett och fungerande 1700-tals orgel igen.
Vad vi idag känner till är att Lars Kinström inte efterlämnat några orgelverk, förutom ett, enligt Hülphers (A. A-son Hülphers – Historisk afhandling om Musik och Instrumenter, 1773) misslyckat försök till Torneå, Finland. Den orgeln finns inte kvar idag.
Jacob Westervik producerade ett tiotal verk där endast två fasader finns kvar idag, nämligen i Sollentuna i Uppland och i Kimstad i Östergötland. Ingen av dessa två orglar har något pipmaterial kvar från 1700-talet.
Så vitt vi vet är alltså Hacksta församlings nu återfunna orgel från 1762 det enda som finns kvar efter Orgelbyggarna Kinströms och Westerviks orgelproduktion.
Tänk vad man kan hitta om man är nyfiken och undersöker klockstaplar!
Hagby i februari 1997
Monica och Tomas Svenske
Orgelbyggare